söndag 2 augusti 2009

Det är logiskt

I Sverige är Roaccutan mer eller mindre licensbelagd, d.v.s. att ytterst få läkare har befogenhet att skriva ut medicinen till sina patienter. Eftersom bl.a. levern tar såpass stor skda av medicinen tror jag att det är en av anledningarna till att medicinen är såpass svåråtkomlig. Men frågan kvarstår: Är det verkligen bara de fysiska biverkningarna som är boven i dramat till Roaccutans licensstämpel? Personligen tror jag inte det, utan jag är övertygad om att många läkare vet hur illa psyket kan ta vid sig vid medicinering av Roaccutan. Kanske är Sverige med sina medicinska studier en aning lata i fråga om hurvida Roaccutan egentligen påverkar psyket. Rykten går att medicinen är förbjuden i vissa länder.......

Mycket konstigt om man ska lita på läkarnas ord: "Ingen fara för depression".....

http://www.shenet.se/forum/showthread.php?t=246

http://max001.proboards.com/index.cgi?

Om man läser ovanstående artiklar kan man däremot få en annan uppfattning......

söndag 26 juli 2009

Pojken blev inte den samme

Förra sommaren satt jag hos en kompis, det var hennes födelsedag. I Augustikvällens tidiga mörker bryts den trevliga stämningen när en annan kompis börjar prata om Roaccutan. På sekunden känner jag en knuta i magen, en panik som väller över mig och ett illamående som får mig att vilja kräkas upp dne goda tårta vi just ätit med mycket god aptit.

Allt eftersom hennes berättelse fortlöper höjs stämmingen likt en ballong snart spricker av spändhet. Slutligen säger hon orden som jag inte ville höra: "Han blev aldrig sig själv efter att han ätit medicinen. Än idag har han perioder av depressivitet, ångset och självmordstankar".

Hon berättade också om en annan kompis vars öde var lika obarmhärtigt.

Dessa ord var för mycket för mig. Tillhörde jag "dom som blev konstiga"? Tack och lov visade universum mig nåd och jag blev skonad från Roaccutans dödliga biverkningar, de biverkningar som har fått många stackars själar att ta sitt liv i ren despiration då mörkrets tunnel aldrig tycktes ha ett slut.........

måndag 4 maj 2009

Länge leve levern!

Den som är rädd om sin lever bör tänka till en extra gång. Roaccutan ger till viss mån leverskador. OM patienten dessutom brukar alkohål i kombination med bahandling av Roaccutan kan det bli ett riktigt hålligång med spyattacker, huvudvärk och illamående. I värsta fall kan kvällen avslutas på en steril sjukhusbädd. Inte så kul va?....
Jag var hos en naturläkare. Av en ren tillfällighet ville han visa hur olika punkter på kroppen kan avslöja hur olika organ i kroppen mår. Han klämde på min handled, det gjorde både ont och var obehagligt. "Oj då, din lever mår inte så bra", var hans kommentar. Jag hade inte nämnt ett ord att jag hade gått på Roaccutan. Det var ju inget lärkarbersök utan en vanlig middag där han berättade för mig om kroppens punkter. Då hade jag dessutom varit fri från kuren i nästan två månader, men trots det var min lever skadad.. Undrar hur den mådde under behandlingen då?

Jag säger bara en sak: Länge leve levern!.......

http://huden.nu/fragor-och-svar/hudsjukdomar/acne/acnebehandling/roaccutan/roaccutan-och-alkohol/
Choklad- en aknebomb?......

Man hör ofta att choklad ska öka akneproduktionen. Det råder dock delade meningar hurvida detta är sant eller inte. Även hudläkare ger olika bud, så det är givetvis svårt att veta vad som är sannlig och vad som är ren lögn. Personligen upplever jag att min akne blir värre när jag äter choklad, MEN det kan man också diskutera. För det första har jag inga vetenskapliga bevis som styrker teorin att choklad och akne har ett samband. För det andra har jag hört att aknen och choklad har ett samband på ett lite mer logiskt sätt: När man äter choklad får man alltid choklad på fingrarna. Därefter pillar man sig i ansiktet och wiiiiipps så har man choklad i ansiktet. Eftersom chkladen är fet kan man dra den enkla slutsatsen att hyn blir fetare efter att man pillat i ansiktet. När jag åt choklad sist provade jag att tvätta händerna men också tvätta ansiktet oredentligt när jag hade ätit klart chokladen. Och kors i taket, det kom nästan inga finnar efteråt.......

http://www.botaacne.nu/myter-om-acne

http://sv.wikipedia.org/wiki/Akne

Roaccutan- inte enda sättet att få en fin hy.

Det finns flera olika mediciner och huskurer mot akne. De valigaste formerna av akne är:Acne comedonica, Acne papulopustulosa och Acne nodulocystica. De olika aknetyperna är rangordnade i svårighetsgrad. Acne papulopustulosa är den lindrigaste formen medan Acne nodulocystica är den svåraste formen.

Om du får akne rekomenderar jag att du:

Tvättar ansiktet en till två gånger dagligen.
Analyserar kostvanor/hälsovanor.
Använder utttårkande salva som t.ex. Basiron eller Differin. OBS: Läs igenom bruksanvisningarna ordentligt innan du använder salvan eller annan akne medicin!

Om inte detta hjälper:

Boka tid hos skolhälsovård/husläkare/vårdcentral.
Därefter skickas du antingen till en hudläkare eller får någon form av aknemedicin utskriven direkt av din läkare.
Berätta för läkaren om din akne. Berätta hur svår aknen är, hur ofta den uppstår, hur den påverkas av din livsstil samt vad du har märkt som påverkar din hy.
Var tydlig att du vill bli av med din akne.
Mediciner som brukar skrivas ut är Tetralysal och Ery Max. Oftast hjälper bara den ena medicinen.
OBS: Aknen blir oftast VÄRRE i början av behandlingen. Hjälper medicien brukar acnen oftast bli lindrigare och försvinna efter cirka tre till fyra veckor efter påbörjad behandling. Att aknen faktiskt ofta blir värre i början av behandligen är något som ingen hudläkare sade till mig. Givetvis hade det varit skönt att veta detta, eftersom jag blev både frustrerad, arg och ledsen när "Aknen blev värre av medicinen".

Håll kontakt med din hudläkare så länge du har akne. Se till att ha besök med jämna mellanrum. Rådgör med din läkare/hudläkare hur ofta ni bör träffas, medicinering samt eventuella biverkningar.
Kom ihåg att lyssna på läkaren. Var noga med att fråga om biverkingar samt levnadsvanor som kan vara farliga i kombination med aknemedicin.

Om jag fick bestämma....

Om jag fick bestämma skulle Roaccutan INTE förbjudas. Nej om jag fick bestämma skulle däremot patienter med en önskan att äta Roaccutan få mycket mera utförlig information om de risker en behandling med Roaccutan för med sig. Förutom psykiska problem är leverskador, ljuskänslighet och håravfall biverkningar som ett flertal patienter lider av. Man måste dock komma ihåg att alla som äter Roaccutan inte nödvändigtvis drabbas av dessa biverkningar. Likaså gäller de psykiska biverkningarna. MEN tyvärr är det för många som drabbas av allvarliga biverkningar. Personlighetsförändringar, depressioner och självmordsförsök/självmord är biverkingar som är vanligare än många tror. Det är alltså en fråga på liv och död- bokstavligt talat. Så länge det finns mediciner som ger dessa allvarliga biverkingar, även i en liten rad, måste man informera om de risker som finns om man brukar medicinen. Slutsatsen är alltså: Roaccutan inte förbjudas, MEN medicinen skulle dock vara betydligt svårare att få tag i. FRAMFÖR ALLT borde mer utförlig information ges, där läkaren ska tydliggöra för patieneten att en behandling med roaccutan sker på egen risk...

tisdag 28 april 2009

Min aknehistoria

Jag var 16 år. Nian fortlöpte och så gjorde också min akne. Men då kom det bara enstaka blemmor och det var perioder då jag inte hade någon akne alls. Sen började gymnasiet och då kom aknen med full kraft- som på en given signal. Blemmorna hade kommit under sommaren men i en mycket lidrigare grad. När jag började ettan på Hulebäck förvandlades mitt ansikte till en svampodling. Ansiktet var fullt av ömma, variga och illröda finnar. Detta var mycket jobbigt psykiskt och mitt självförtroende rasade likt ett korthus. Vintern 2006 åt jag Tetralysal men den hjälpte tyvärr inte. På våren började jag äta Ery Max som gav god effekt tille en början. Men under Hösten 2007 kom Aknen tillbaka igen och Ery Max verkade helt verkningslöst. Där kom Roaccutan in i mitt liv. Eftersom jag var desperat tvekade jag inte att ge mig in i en behandling med Roaccutan. Läkaren varnade mig för alla biverkningar och jag förstod genast att det skulle bli en mycket tuff behandling. Men jag ändrade mig inte.....



Bara ungefär tio dagar efter det att jag påbörjat behandlingen kom biverkningarna. Läpparna blev torra, händerna blev nariga, ögonen blev ljuskänsliga och ansiktet rodnade. Men sen fanns det en annan liten biverkning.....



Jag började känna mig utesluten från världen. Det var som en bubbla som jag var fångad i och i den lilla bubblan kändes världen abstrakt, mörk och ogästvänlig. Jag var trött och hela tillvaron kändes kostig och mörk. Men det blev värre...

Plötsligt kom självmordstankarna. Det var som en liten röst inombords som hela tiden lockade till självmord. Hösten anlände och skogen blev alltmer lockande. Grenarna var ju perfekta att använda som hängpålar. Jag tänkte att man kunde klättra upp i ett träd, knyta ett rep på en gren, trä snaran runt halsen och sedan kasta sig ner. Sen skulle man bara hänga där, fötterna skulle dingla som leksaker hängandes från en permamobil.

Helvetet försvann när jag slutade med medicinen. Men det gick långsammt. Idag har jag inga psykiska biverkningar alls efter Roaccutan. Men det det var en lång väg att gå, det tog tid för min kropp att återhämta sig från den aggressiva behandlingen. Jag är inte psykist sjuk- tabletterna gjorde mig bara tillfälligt psykiskt sjuk. Det är en himla skilland....

När jag ser gamla bilder på mig själv från den tiden då jag åt Roaccutan ser jag en kille med röda, spruckna läppar. Mina läppar var så spruckna att det såg ut som om jag använde knallrött läppstift. Jag ser en kille med rödflammigt blekt ansikte och med ögonbryn som delvis hade fallit av och såg sönernopprade ut. Den killen vill jag inte minnas- han kände sig hemsk både inombords men såg också hemsk ut på utsidan....

Tänk en gång till!

Många av oss ungdomar drabbas av Akne. Forskningen pågår för fullt för att framställa mediciner för att behandla akne. Det finns en medicin som heter Roaccutan och det är just den medicinen jag är emot. Syftet med min blogg är att motarbeta och varna för medicinen. Min blogg handlar alltså inte om att babbla om mig själv utan för att varna dig med Akne som funderar på att äta Roaccutan. Jag har själv ätit Roaccutan och det var ett rent helvete. Jag kommer gradivs att uppdatera min blogg där jag berättar om min egen behandlig med Roaccutan men jag kommer också att ge information om Roaccutan- den sanning läkemedelsföretagen vägrar att berätta.....