Min aknehistoria

Jag var 16 år. Nian fortlöpte och så gjorde också min akne. Men då kom det bara enstaka blemmor och det var perioder då jag inte hade någon akne alls. Sen började gymnasiet och då kom aknen med full kraft- som på en given signal. Blemmorna hade kommit under sommaren men i en mycket lidrigare grad. När jag började ettan på Hulebäck förvandlades mitt ansikte till en svampodling. Ansiktet var fullt av ömma, variga och illröda finnar. Detta var mycket jobbigt psykiskt och mitt självförtroende rasade likt ett korthus. Vintern 2006 åt jag Tetralysal men den hjälpte tyvärr inte. På våren började jag äta Ery Max som gav god effekt tille en början. Men under Hösten 2007 kom Aknen tillbaka igen och Ery Max verkade helt verkningslöst. Där kom Roaccutan in i mitt liv. Eftersom jag var desperat tvekade jag inte att ge mig in i en behandling med Roaccutan. Läkaren varnade mig för alla biverkningar och jag förstod genast att det skulle bli en mycket tuff behandling. Men jag ändrade mig inte.....



Bara ungefär tio dagar efter det att jag påbörjat behandlingen kom biverkningarna. Läpparna blev torra, händerna blev nariga, ögonen blev ljuskänsliga och ansiktet rodnade. Men sen fanns det en annan liten biverkning.....



Jag började känna mig utesluten från världen. Det var som en bubbla som jag var fångad i och i den lilla bubblan kändes världen abstrakt, mörk och ogästvänlig. Jag var trött och hela tillvaron kändes kostig och mörk. Men det blev värre...

Plötsligt kom självmordstankarna. Det var som en liten röst inombords som hela tiden lockade till självmord. Hösten anlände och skogen blev alltmer lockande. Grenarna var ju perfekta att använda som hängpålar. Jag tänkte att man kunde klättra upp i ett träd, knyta ett rep på en gren, trä snaran runt halsen och sedan kasta sig ner. Sen skulle man bara hänga där, fötterna skulle dingla som leksaker hängandes från en permamobil.

Helvetet försvann när jag slutade med medicinen. Men det gick långsammt. Idag har jag inga psykiska biverkningar alls efter Roaccutan. Men det det var en lång väg att gå, det tog tid för min kropp att återhämta sig från den aggressiva behandlingen. Jag är inte psykist sjuk- tabletterna gjorde mig bara tillfälligt psykiskt sjuk. Det är en himla skilland....

När jag ser gamla bilder på mig själv från den tiden då jag åt Roaccutan ser jag en kille med röda, spruckna läppar. Mina läppar var så spruckna att det såg ut som om jag använde knallrött läppstift. Jag ser en kille med rödflammigt blekt ansikte och med ögonbryn som delvis hade fallit av och såg sönernopprade ut. Den killen vill jag inte minnas- han kände sig hemsk både inombords men såg också hemsk ut på utsidan....

Tänk en gång till!

Många av oss ungdomar drabbas av Akne. Forskningen pågår för fullt för att framställa mediciner för att behandla akne. Det finns en medicin som heter Roaccutan och det är just den medicinen jag är emot. Syftet med min blogg är att motarbeta och varna för medicinen. Min blogg handlar alltså inte om att babbla om mig själv utan för att varna dig med Akne som funderar på att äta Roaccutan. Jag har själv ätit Roaccutan och det var ett rent helvete. Jag kommer gradivs att uppdatera min blogg där jag berättar om min egen behandlig med Roaccutan men jag kommer också att ge information om Roaccutan- den sanning läkemedelsföretagen vägrar att berätta.....